Alsike kloster har sedan starten levt med öppna dörrar mot en omvärld i nöd: ungdomar och äldre med bekymmer och neuroser, splittrade familjer, kristna och icke-kristna i behov av inre samling och vila, asylsökande på flykt undan polis och en inhuman flyktingpolitik, men också i öppenhet mot grupper som kommit för att be och arbeta, mot ungdomar som kommit för att hitta ett livsmönster.
Ur allt detta kan man utläsa ett behov av klostret som en fristad. Ändå är det inte denna verksamhet som ger oss vårt existensberättigande i kyrka och samhälle.
Ett liv i förpliktande gemenskap är en autentisk livsform och ett levande vittnesbörd i en evangelisk kyrka skriver biskoparna 1991 i ett uttalande om kommuniteter och kloster.
Ett kloster finns främst just som en livsform, ett sätt att leva tillsammans inför Gud i bön och lovsång.
Se gärna hemsidan för mer information om Alsike kloster och Helgeandssystrarna.